Jag vet inte. Vad är det som är så svårt? Ställer jag verkligen så stora krav? Är att hjälpa till för hårt krav som alltid måste utvecklas till bråk. Ta disken så jag slipper, tvätta en maskin så jag slipper, är det verkligen så svårt? Erbjud dig att ge oskar sin mat så jag slipper äta kall mat varje dag. Allt jag begär är lite hjälp och iaf frågan om jag vill ha hjälp. Ska det vara så svårt? Ska man behöva offra förhållandet och livet tillsammans för ett sånt krav. Jag vet inte. Det känns så lätt men det verkar så svårt. Jag vet hur du fungerar, du väntar tills jag lessnar och gör allt själv. eller tills jag lessnar och tjatar sönder ämnet. Eller, glömmer, och säger att du inte kan rå för att du glömmer. Alltid skitsnack. Varför vill du bara inte göra förhållandet till det som det skulle kunna vara. Jag gör ju ändå allt 9 av 10 gånger. Är det värt att offra oss för 1 gång. Det känns ju som det är rätt det här. Men det känns så fel så ofta. Så mkt fel...

Och eftersom det inte går att prata med dig så får du läsa här. Ren upprepning till det vi pratar om så ofta men du kanske behvöer lite mer press. Vad vet jag. Allt jag begär är lite hjälp. Passar det inte så får det vara. Båda förtjänar att leva lyckligt och utan tjat/bråk. Sluta vara så otroligt bortskämd och ta tag i dig själv innan det är för sent!
Dit ska vi, och vi kommer bli gamla och rynkiga på vägen. Är du med?
♥

Nu går vi!