Hejsvejs!

Är det inte typiskt? Nu när man vill passa på att sova hela nätterna så ska man vakna var trejdje timma av att vara pinkis. Så har det vart de två sista månaderna. Jag vaknar heeela tiden. Och som om de inte vore nog så har jag börjat få skit svårt att somna, fast jag är så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Gissa om jag blir förbannad! Och det hjälper ju inte på traven direkt när robin pråmt måste gå och lägga sig efter mig. för då kanske möjligtvis jag har råkat somna, meen så fort han lägger sig vaknar jag igen. Gud de är så synd om mig ;) Snart ska man vakna av bajsblöjor och skrik, räcker inte det?

Igår var vi iallafall på stor släktmiddag med massor av god mat. Efter glassen och den mummsiga chokladsåsen var jag tvungen och tacka för mig och bege mig hem till sängen.  Ylva och jag gick hemöver, halvvägs hem kom robin i med sin snälla mamma och pappa som tänkte skjutsa hem honom. Så då fick vi sällskap, dock bara hem. Han försvann lika fort ut genom dörren igen. De lyser nämnligen skoter i hans ögon. Töntigt va ;) 

 Vecka 34