Nej det blev inga trillingar igår. Men på förlossningen var vi. Eller tja, i aulan på förlossningen. I två timmar satt Robin och jag, samt  30 st pingviner, och lyssnade på två barnmorskor som babblade om allt runt en förlossning. Jag kom dit lika vis som jag gick. Jag tror inte Robin lärde sig så mycket heller om jag ska vara ärlig. Fast själva informationen i sig var det inget fel på. De vara bara de att jag visste i stort sätt allt. En nyhet för oss var dock att man inte får ta emot besök när man ligger där. Vi som trodde att alla i hela världen skulle få komma och beundra vår stjärna. Vi får helt enkelt skynda oss hem ist.  

För övrigt var det precis så där klyschigt som jag föreställt det. Alla gick som pingviner och åmade sig. En telefon ringer mitt under information och personen hittar ínte telefonen så det ringer i ett halvår. En frågar om mannen kan få lustgas till sin säng och hela salen kiknar av skratt. ( verkligen lustigt, NEJ!)  Barnmorskan trycker fram en bild på en bäbis som precis ätit sig mätt och alla låter åååhh och börjar fnissa. Herregud. Robin och jag rörde inte en min.

Efter infon gick vi för att säga hej och godnatt till Robins gammelfarmor Nenne. Nu har hon det lyckligt med sin man, som jag är säker på har saknat henne.

Ikväll vill Robin gå på nån sån där föräldrargrupp. Det vill inte jag! Han säger att han ska bära mig dit om han så måste. Så, upp till bevis då!